Sitter här och tänker lite allmänt bara, har inget bättre för mig så^^ Vad är det som gör att vi varje dag bestämmer oss för att gå upp ur sängen och möta dagen? Varför leva när man kan dö, och slippa alla jobbiga saker som händer i världen, svält, krig, övergrepp och en massa annat skit. Vissa dagar vill man bara stanna hemma och stänga resten av världen ute.
Men livet är inte så enkelt, man kan inte bara ge upp, inte utan att ha försökt först. Jag tänker inte ge mig frivilligt iallfall, inte den här gången.
Egentligen, vad är anledningen till att vi lever? Alla har säkert sin egen anledning, men dom flesta skulle nog säga att dom vill gifta sig, skaffa 2,5 barn, en jobbig hund och en villa i nån förort. Eller man kanske inte vill det, men man brukar hamna där ändå av nån konstig anledning. Men så mycket kan jag lova, att jag kommer inte hamna där, jag vill inte gifta mig, inte ha barn och absolut inte nån dreglande hund, nej, tacka vet jag katter^^ Satsar på att bli en bitter gammal gubbe med femton katter *ironiiiii* haha, nejdå, jag hoppas också jag hittar nån nån dag^^ vem vet, kanske redan imorgon?^^ haha, hoppas kan man ju alltid *skratt*
Så egentligen, varför dö när man kan leva? varför alltid ta den enkla vägen? *skratt*

Jag känner mig bitter idag *skratt* tror jag behöver lite choklad eller nåt^^ eller nåt vettigt att göra...